ampanp

Söndagsutflykten är inställd!
Bilen fick anmärkning på bilbesiktningen. Bromsarna måste justeras och innan bilen fått "grönt kort" att fästa på vindrutan får man ej frakta vare sig passagerare eller gods! Nu är bromsarna fixade. Bilen hämtades fredag kväll, verkstaden stängde klockan nio och besiktningen likaså, men där var köerna långa.... Så det får bli en måndagsutflykt. De har en välbesökt kaffeservering på besiktningen, vilket kan behövas om väntan blir för lång.



Över till bildarkivet.






Damer på kyrkbacken i Santo da Serra.







Vi andra kan ju alltid slå oss ner på strandpromenadens hårda bänkar.








Lite mjukare blir det med den här fåtöljen från IKEA i Lissabon. Den  skall inhandlas vid nästa besök på kontinenten (vi väljer ett blått exemplar).







Under en baldakin av bougainvilla finner man lä och ro för en läsestund.






Alla sittplatser är inte lika bekväma. Här sitter en man och delar på grästovor, som skall bli en gräsmatta hos grannen.





Nu är det planterat och klart. Resultatet blir inte en "green" precis, lite tuvigt känns det att gå på, men grönt och vackert blir det. Särskilt hos grannen, eftersom han har automatisk bevattning som sätts på om nätterna.






Många kvinnor sitter också tålmodigt på plastpallar i Funchals gatuhörn och bjuder ut sina varor, oftast torkade örter eller kartonger med säsongens bär.






Säsongsarbetare sökes till La Dolce Vita. - vilket namn på ett köpcentrum i Funchal!








Ett exempel på forna tiders fortskaffningsmedel för de besuttna, en så kallad tobago.







Bara titta inte sitta






Ett så här vackert stilleben uppstod då husmålaren började rumstera om i möblemanget.







En ståstol!
 
Ett kapell som motstod jordbävningen 1740 är Capela do Corpo Santo i den gamla delen av Funchal. Det uppfördes någon gång under 1500-talet och är tillägnat den helige Peter, fiskarnas skyddshelgon. Naturligt, eftersom denna del av staden var fiskarnas bostadsområde. Låga, smala hus finns fortfarande kvar intill kapellet och några är ännu bostäder, medan andra hyser småhantverkare.

Söndag och dags för ännu en utflykt. Ett nytt café i Canico skall få ett besök och även trädgården till Quinta Splendida.
Canico är huvudorten för lökodlingen på Madeira och i maj anordnas en lökfestival med processioner av lökklädda traktorer, grillstånd och försäljning av ortens vin. Lökodlingen i området är viktig för lokal konsumtion och ger inkomst till många bönder. Det har gjorts stora insatser både för att öka produktion och kvalitet. De arter av lök som produceras på Madeira är föremål för undersökning för att fastställa lagringskapacitet och vidarebefordra denna information till jordbrukarna.
Quinta Splendida är ett fyrstjärnigt hotell inbäddat i en paradisisk trädgård på 30.000 kvadratmeter. Parken har cirka 650 olika arter av prydnadsväxter, köksväxter och träd. Allt smakfullt arrangerat kring mangårdsbyggnaden från 1700-talet, radhus, små villor (med insynsskyddade terrasser) restauranger, caféer, pool och en damm med glittrande fiskar.

Liten info.

 

Här är startklicken.

Vindlande stigar.


 

Ser skönt ut, eller hur? 


 

Här anar man de obebodda öarna Desertas.

 

Kanske motiv för julkort.

 

Ännu en pastoral vrå att sitta och filosofera i.






Det här lilla blomsterarrangemanget hittade jag på "bakgården".






Här en idé hur man förnyar slitna stolar, knyt borddukar kring dem.






Quinta Splendidas huvudbyggnad.







Det nya fikastället.






Hej hopp, nu satsar vi på två kaffe med eclair. 







På marknaden framför kyrkan, har en man försäljning av hemsnickrade ovanliga leksaker av bl a gamla möbeldelar.


 




Blomsterflickor







Här tillverkas väggdekorationer av palmblad i en påver omgivning. 

 

 

Söndag för oss och många madeirianer är lika med utflyktsdag. Det givna målet för de flesta den här helgen var Festa da Castanha i Curral das Freiras.
Överflöd av kastanjeträd och dess frukter har blivit ett kännetecken för detta område. Av erfarenhet vet vi, att det blir alldeles för många besökare i vår smak. Bara att bli av med bilen.... man parkerar helt sanslöst i tunnlar och kurvor. I år hade det dessutom inträffat ett ras, så ett stycke av vägen hade bara ett körfält! Sedan blir oset från alla stånden ganska snart alltför kvalmigt.
Men uppfinningsrikedomen vad gäller användandet av kastanjerna är intressant. Här bjuds på söta kakor både mjuka och hårda, matbröd i många former, likörer, efterrätter, soppor ur jättelika kar och naturligtvis rostade kastanjer.





Liten suddig kastanj  



Således for vi österut i stället, till Machico och upp till tunnelöppningen mot Canical. 
Det var länge sedan vi gjorde en levadavandring och mimosalevadan är en favorit som börjar här. Särskilt vacker är den när träden står i full blom naturligtvis, men den är vacker även en solig novemberdag. Om det doftar kastanj i Curral das Freiras, så är det en kryddig doft som förnimmes vid denna promenad. Kan inte sätta namn på doften, men tänker på de vandrare på Korsika, som alltid nämner den kryddoftande vinden där. 







En rastplats för turister håller på att ställas i ordning vid levadans ände vid tunnelöppningen till Canical.





Även levadan får en upprustning





Inför den här smetiga lervällingen höll jag på att ge upp...






.... men vi lånade formvirke för att komma vidare.





Trodde att jag fotade ett kålland, men vad liknar detta? Potatis?

Här var den i alla fall, potatisen.

Vida vyer blir aldrig något vidare...






.. men visst är det hisnande vackert (flygplatsen i fonden)!






Himmel, hav och Easy Jet.