Uppsprickande molntäcke med spridda skurar








I stockholmstrakten hade vädret, efter några osannolikt varma dagar, återgått till regn och kyliga vindar, men så plötsligt aviserade väderprognosen sol över nordöstra Svealand och Åland.

 Vi bokade plats på färjan mellan Grisslehamn - Eckerö, snabbpackade husbilen och for iväg. I höjd med Rimbo kom vi på, att vi skulle ha åkt småvägarna via Åkersberga till Norrtälje. Så dags då! Vi hade faktiskt gott om tid till färjans avgång och hade kunnat njuta av Upplands krumma kyrkor, gårdar med smäckra hästar bak vitmålade stängsel och små, röda backstugor i den frodiga grönskan.

Nåväl, vi åt medhavd lunch i Norrtälje, där vi hade parkerat på Flygfyrens parkering. Denna parkering är en populär smitväg mot centrum och Vätö för stressade stockholmare, som suttit vid pass 20 minuter i bilkö från infarten till staden. Efter en stund när jag fått igång spis och börjat duka bordet upptäckte jag en viss oro och otålighet hos den bakomvarande bilen. Till slut började den kvinnliga chauffören tuta, Varför då? Jo, hon hade fått för sig att genvägen var tvåfilig och att vi hade stannat i filen för att rasta på vägbanan!
 
Vi tog en tur ut på Vätö och stannade vid dess kyrka invid kanalen. I kyrkan var det uppbullat med kaffe, tilltugg och trevligt sällskap av två damer från ön, som berättade om nu-och dåtida liv i skärgården.
 
Sedan bar det iväg till färjeläget i Grisslehamn, där redan många husbilar och några husvagnsekipage köade. Kvällsturen med Eckerölinjens fina båt är verkligen ett nöje så här i sommartid. Vacker skärgård i släpljus från den nedåtgående solen att njuta av, glest med passagerare och således gott om plats på restaurangen och i taxfreeshopen.

 Efter en timme och fyrtiofem minuter var färden över och husbilarna vaggade sakta av båten likt väldresserade vita elefanter. Solen sken fortfarande och vi drog oss till Ålands nordligaste kommun, Geta.

Vi övernattade invid kyrkan. Kyrkobyggnaden härstammar från 1460-talet med fristående klockstapel från 1600-talet. Det sägs att uppförandet av Geta kyrka vållade oenighet var den skulle byggas, i Olofsnäs eller Vestergeta. Då enades byarna om att vid bygränsen skulle en oxe släppas som hade en sten kopplad efter sig. Där oxen stannade, där skulle kyrkan uppföras. Oxen stannade i Vestergeta och därmed var platsen bestämd.






Geta kyrka.....


 

....och den idylliska uppställningsplatsen för natten.


Nu närmade vi oss målet för vår resa, Enebo Hantverk & Café, som ligger på getahalvön på väg mot Dånö. Vi hade i vintras köpt två konstverk i lapptäcksteknik av textilkonstnärinnan Kristina Wigren, som under vinterhalvåret är bosatt på Madeira. Den ena tavlan, härligt somrig i färg och motiv, gjorde att vi själva ville se den åländska skärgården, som så tydligt var inspirationskällan. 
Caféet var öppet trots att regnet hängde i luften och Kristina var i full färd med att trava upp resterna av en gammal gärdesgård inne i vedboden. Vi blev guidade runt på ägorna, som på två sidor gränsar till vatten. Där finns ett museum med gamla bruksföremål och ett rikt urval av Kristinas alster, såsom lapptäcken i många läckra färger och storlekar, stickade tröjor, sockor och mössor allt kan beställas efter eget skön.

 







Lapptäcke på husknuten visar att man kommit fram





Fint folk letar sig hit





Dessa så kallade kronor binds till midsommar och pryder majstänger och farstukvistar





Utsikt från bastun mot havet och dansbanan





Två stugor finns för uthyrning.





Här vankas ålandspannkaka med sviskonkräm och grädde


Kristina lockar med olika evenemang under sommaren såsom vis- och poesidagar, spelmanstämmor och bryggdans.

Regnet tilltog men vi gjorde en tur upp på Getabergen, 107 meter över havet. Utsikten är storslagen och vid klart väder kan man skymta det svenska fastlandet i väst. Vi tog även en titt på Dånös majstång, men den var svårfotograferad i motljuset.



Ståtlig eller hur?


Vi for ner till Mariehamn i regnvädret. Då upptäckte jag något som var för mig en nyhet. Man har många fruktodlingar på Åland! Odlingarna ligger oftast i dalar omgärdade av berg och är sällan stora.

Väl i Mariehamn gick vi gata upp och gata ner och beundrade alla vackra trähus. 








Någa exempel, men alla var ej grå!


Mot kvällen drog vi oss till färjeläget, för vi hade bokat tidig avgång. 

Morgonen därpå sken solen igen, även på den svenska sidan, och nu tog vi oss tid att fara på de små och mysiga vägarna mot Stockholm.


  

Väddö kanal




Liten,madeirablominspirerad prydnad      
 



 

Kommentarer
Postat av: Anci

Dagen är räddad ! Ett nytt fräscht inlägg att läsa om resor långt bort och nära. Det är som alltid bra skrivet och med fina bilder. Jag hoppas att Kristina kommer att läsa det här inlägget :)



Kram

2009-07-19 @ 10:21:53
URL: http://lighthouse-ankan.blogspot.com
Postat av: Anonym

Hej

Åland är så speciellt och jag har haft många trevliga resor dit med många fina upplevelser.

Kram

Kerstin

2009-07-27 @ 13:44:18

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0