ampanp

Söndag för oss och många madeirianer är lika med utflyktsdag. Det givna målet för de flesta den här helgen var Festa da Castanha i Curral das Freiras.
Överflöd av kastanjeträd och dess frukter har blivit ett kännetecken för detta område. Av erfarenhet vet vi, att det blir alldeles för många besökare i vår smak. Bara att bli av med bilen.... man parkerar helt sanslöst i tunnlar och kurvor. I år hade det dessutom inträffat ett ras, så ett stycke av vägen hade bara ett körfält! Sedan blir oset från alla stånden ganska snart alltför kvalmigt.
Men uppfinningsrikedomen vad gäller användandet av kastanjerna är intressant. Här bjuds på söta kakor både mjuka och hårda, matbröd i många former, likörer, efterrätter, soppor ur jättelika kar och naturligtvis rostade kastanjer.





Liten suddig kastanj  



Således for vi österut i stället, till Machico och upp till tunnelöppningen mot Canical. 
Det var länge sedan vi gjorde en levadavandring och mimosalevadan är en favorit som börjar här. Särskilt vacker är den när träden står i full blom naturligtvis, men den är vacker även en solig novemberdag. Om det doftar kastanj i Curral das Freiras, så är det en kryddig doft som förnimmes vid denna promenad. Kan inte sätta namn på doften, men tänker på de vandrare på Korsika, som alltid nämner den kryddoftande vinden där. 







En rastplats för turister håller på att ställas i ordning vid levadans ände vid tunnelöppningen till Canical.





Även levadan får en upprustning





Inför den här smetiga lervällingen höll jag på att ge upp...






.... men vi lånade formvirke för att komma vidare.





Trodde att jag fotade ett kålland, men vad liknar detta? Potatis?

Här var den i alla fall, potatisen.

Vida vyer blir aldrig något vidare...






.. men visst är det hisnande vackert (flygplatsen i fonden)!






Himmel, hav och Easy Jet.