ampanp

Idag far man på hisnande broar och genom tunnlar på den snabba autopistan från São Goncalo till São Lourencohalvön på cirka 20 minuter. Annat var det förr! Halvön var skild från resten av Madeira av ett högt berg, som man endast kunde ta sig över på smala åsnestigar eller runt med båt. År 1956 förändrades detta då en tunnel stod färdig  mellan Canical och Machico. 
Tunneln var lång, smal och dåligt upplyst kan jag berätta. Med hyrbil färdades jag där i mitten på 70-talet för första gången och mötte då plötsligt i mörkret en kvinna som ledde en ko. Inne i byn Canical satt kvinnorna i dörröppningarna i solskenet, broderade och småpratade med varandra. Denna idyll finns idag bara på min näthinna (jag ville inte genera damerna med min kamera).

Dagens tunnel är dubbelfilig, vilket behövs, eftersom Canical har blivit "importhamnen" för allt gods till Madeira.







Då Madeira upptäcktes på 1400-talet var troligtvis halvön mer bevuxen, men intensiv boskapsskötsel gjorde att vegetationen slogs ut. Träd och buskar försvann, bara gräs och örter överlevde bland skrevorna. Ett hedlandskap växte fram i det torra klimatet.

Från hedlandet for vi in till Canical, där det till vår glädje, rustades till fest för São Sebastian, sjöfararnas skyddshelgon.
Sedvanliga stånd med fräsande grillspett, grillade kycklingar och bolo de caco var naturligtvis på plats.






Här blandas nytt med gammalt och .......






.... tätt byggdes det i skydd mot vinden. 


Fisket har varit den huvudsakliga näringen, men i och med att tunneln byggdes, kunde levador ledas till halvön, som gjorde det möjligt att anlägga odlingar på sluttningarna närmast tunnelöppningen.






 
Sjömän från Acorerna hade redan på 1500-talet lärt sig konsten att jaga och fånga val. De första valarna fångades på Madeira utanför Porto Moniz av en valfångarflotta med azorisk besättning år 1940. Snart lärde sig fiskare och lantarbetare på den nordliga kusten av Madeira den svåra konsten att fånga dessa bjässar. Ett slakteri uppfördes öster om Canical i en isolerad vik, på grund av den obehagliga stanken. 1956 är det år då flest valar fångades på Madeira, 240 stycken.
Valjakten blev förödande för vissa valarter, kaskelotvalarna blev till exempel alltmer sällsynta, då tog Madeira det framsynta beslutet att fridlysa val. Under de 40 år som jakten pågick hade cirka 6.000 valar dödats. I Canical finns ett museum som berättar om den blodiga och brutala hanteringen i ord och bild och med föremål från tiden då jakten pågick.







Herrarna börjar fylla barerna så sakteliga.





En mässingsorkester spelade medryckande.


 









En kyrka där alla vill närvara.





Även båtarna får del av festen.