ampanp

Faial tidig festivallördag. Köttleverantören har kommit och stånden börjar så smått resas.

Fimpen i munnen och handen i köttboxen

Vacker anona, men behöver några dagar på sig att mogna

Blommor, anonas och korgstol från Camacha

Här skall invigningstal hållas och sedan brakar festivalen igång

Producenternas anonas i lådor numreras och bedöms

 Idén till en anonasfestival uppstod 1990, då en grupp odlare i Faial ville gynna försäljningen och väcka uppmärksamhet kring frukten.
Uppslaget var gott och idag ställer cirka 100 odlare ut prov på sina frukter.
Frukten ser ut som en grön boll, som någon lyckats sätta tumavtryck på runt om. Den skalas och kan sedan ätas som den är, fast de små kärnorna skall förstås pillas bort. Den är god i fruktsallad, men man kan också göra likör, glass och puddingar av den. 
Festivalen pågår i två dagar med festtal, musik, tävlingar och naturligtvis smakprov från olika matstånd. Man kan själv få grilla sitt köttspett över glöden i en tunna, smaka regionalt vin därtill och så förstås bolo de caco, det runda brödet bakat på bl a sötpotatis.

Hur skall mjölk smaka? Har vi stockholmare blivit tillvanda med arlasmaken? Smakar mjölk olika beroende på vad kon tycker är godast i hagen? 
Enligt min mening är den mjölk som saluförs på Madeira inget man kan dricka till pannkakorna. Fast jag har ju lärt mig gilla vispgrädden. 
Mjölken vi köper är halvfet och säljs i sexpack, inplastad och försedd med bärhandtag. Den kan stå oöppnad i rumstemperatur i upp mot ett halvår. 
Dock icke det paket vi lyfte fram ur förrådet igår. Det ser mycket aggressivt ut, tjockt, sprickfärdigt och med de små flikarna på undersidan rätt ut.
Vi får försiktigt lägga paketet i soppåsen, så inte hela köket blir bombat. Med vad undrar jag. En gegga med bakterier eller är det kanske bara luft i kartongen!

Den lilla figuren visar helgonet São Brás i Campanário. 

De två följande bilderna är från Arco de Calheta och de övriga från Campanário



São Brás är skyddshelgon till församlingarna i Campanário och Arco da Calheta och firas första söndagen i februari i respektive kyrka med nattvardsgång följd av en procession.

Sol över festligheterna både i Campanário och Arco da Caletha.

Kyrkan i Campanario är under invändig reparation, med ställningar i hela den bakre delen av kyrkorummet. Stora blomsteruppsättningar i främst rött och vitt kontrasterar vackert mot de vita och mestadels kala väggarna i en mycket stor, ljus och luftig kyrka.
Utomhus var "krims-kramsstånden" redan uppdukade klockan 11 på förmiddagen. I ett stånd hängde ett rejält nötlår i en krok i taket och eldarna i grilltunnorna hade redan fått fin glöd. En man blandade poncha med säker schwung med ponchapinnen, medan hans lilla dotter såg begrundande på. Ölen fanns naturligtvis på plats, så även kunderna.
Två runda podier, lusthusformade, på ömse sidor om kyrkporten, med plats för var sin promenadorkester, en stor scen med mäktiga högtalare lite längre bort borgar för en ljudlig och festlig kväll. 
Arco da Calethas kyrka var också pyntad, mestadels med röda flamingoblommor. São Brás statyn stod redo på sin blomsterprydda träskiva inför processionen. Kyrkan ganska dyster, men rikt smyckad, särskilt koret var med dess jesusgestalt under en paulun (sänghimmel?).
Även här hade en scen riggats upp strax intill kyrkporten, men inga mat eller dryckesstånd.