São João Latrão
Bussresorna har blivit många de senaste veckorna. Skönt att bara åka och se sig omkring och låta de coola chaufförerna lotsa oss genom alla knepiga, trånga och backiga gator. Man ser så många vackra trädgårdar och ner i hisnande dalar från det höga bussätet.
En utomordentligt bekväm volvobuss.
São João Latrão.
Smaka på ovanstående ortsnamn, visst låter det som ett poem. Dit tog vi oss idag, en resa högt upp i bergen, tillsammans med ett gäng damer, som varit på marknaden och handlat grönsaker. En liten gubbe satt och sov, men vaknade till och började fumligt söka efter sina fulla kassar, som han knölat in under sätet. Han vinglade av vid en hållplats, en vaksam dam upptäckte en påse med frallor, som han glömt. Tjoho och hallå, busschauffören hejdades och gubben fick sin kasse. 
Utsikten åt väster från bussens ändhållplats.
Vy över São Goncalo i öster.
Efter 40 minuter var vi tillbaka igen nere i stan och tryggt parkerade på ett av våra favoritkaffeställen, Pão de Canela, invid marknaden.
Pão de Canela (Bröd och Kanel).
Hej !
Åh, vilka bilder och åh, vilken bra skriven text !! Jag vill veta mer om era utflykter på ön. Skriv mer !!!
Kram
Anci
Hej!
Jag kan föreställa mig tjoandet på bussen när gubben glömt frallorna. En väldig skillnad mot befolkningen på min ö (norra Öland). Här är urinnevånarna tysta och inåtvända ända tills man vänder sig direkt till någon. Då bubblar allt ut som de har tigit om i årtionden ibland.
