Tre dagar i Lissabon om våren



Hotell med service och atmosfär.


Äntligen sol med 25 grader i skuggan! Tänk att vi fick bege oss till fastlandet för att hitta värmen.  Vi fann också det ideala hotellet. Det ligger bara 30 meter från en Metrostation och inom gångavstånd till  Rossio - Figueira, som är "startklicken" för de flesta aktiviteter.
 Vi inhandlade en tredagarsbiljett som gällde för all buss, tåg och tunnelbanetrafik i lissabonområdet. Mycket praktiskt och det var även lätt att förstå sig på kommunikationsnätet med en rejäl karta. Här skulle turistas. Vi var knappast ensamma med kartor i näven, men så rörde vi oss också mycket i det centrala Lissabon. 
Första dagen tog vi Metron till Rossio och flanerade därifrån ner mot floden Tejo, där vi hoppade på en spårvagn och for ut till Belém.
Här utgick den mest berömda av alla portugisiska sjöfararexpeditioner till okända världsdelar. Den 8 juli 1497 avseglade Vasco da Gama med fyra skepp som förde honom till Indien. För att hedra denne upptäcktsresare uppfördes Mosteiro dos Jéronimos kanske Portugals främsta historiska monument. Det är en imponerande kyrka och kloster i sirlig manulitisk stil från den tid då Portugal fortfarande var en sjöfarande stormakt. Dess rika utsmyckning liknar ej någon annan byggnad i Europa. Det tillhör världsarvet sedan 1983.
I belémområdet ligger många muséer t.ex. Museu de Arte Popular, Museu dos Coches (vagnmuseum),Museu Gulbenkian.
Upptäckarmonumentet ser man på långt håll, det är rest till minne av de stora upptäckterna och restes 1960 på 500-årsdagen av Henrik Sjöfararens död. 
Längre väster ut ligger Torre de Belém , Lissabons vårdtecken. Vi såg det bara på håll, magen behövde mat och fötterna vila. Lunch blev det i den stora parken, Praca do Império, ned mot Tejo, som var full av stojande skolklasser i det härliga solskenet. 



Mosteiro dos Jerónimos



Apelsinträd med blommor och frukt.



Vila med lite skvaller.






Tillbaks till stan och med Metron till djurparken.



Dag två tog vi buss 714 från Rossio till IKEA! En riktig sightseeingtur längs med floden (passerade Belém igen) upp på höjderna bland ståtliga villor och ut på landet. Två sittdynor, (Sälsön), två krokar och en korkskruv inhandlades.



IKEA Lissabon.

För hemfärden såg det på busskartan ut som om det var bara att kliva på bussen och följa med en slinga till ändhållplatsen. Ack nej, efter en hållplats viftades vi av. Vi befann oss utanför ett hund - kattpensionat med betande ponnyhästar i vägkanten. Det var mycket pastoralt och luktade lätt av dynga. Solen sken och efter en kvart kom samma buss tillbaka, chauffören hälsade glatt igenkännande på oss och nu gick det bra att följa med till stan. 
På eftermiddagen var det shopping som gällde. I och ur affärer, maken mycket tålmodig, resultatet blev en kartong jordgubbar och ett fint vin!



Hiss konstruerad av Eiffel.
 


Rua Augusta

Eftermiddagen hade vi vikt för ett museum, Casa de Amália Rodrigues. Portugals mest kända fadosångerska. Lite knepigt att hitta, folk pekade hit och dit. En del sa att det låg nästan runt hörnet, en distingerad herre himlade med ögonen och sade, då måste ni ju passera Assembleia da República, det lät hopplöst långt i hans mun, så vi stärkte oss med en fika. När vi rest oss från trottoarserveringen låg Amálias hus bara hundra meter bort!
Fado kan liknas vid sånglyrik. Fado är liktydigt med ödet, inte alltid sorgsen, ädel eller folklig. Texten berättar om vardagliga händelser eller lidelsefull kärlek, eller också helt enkelt är den en tonsatt dikt. Amália var fadons allra största tolkerska med 800 skivinspelningar. Muséet är inrymt i hennes bostad, en 1800-talsbyggnad i tre våningar där hon levde i 40 år. Flera magnifika klänningar visades, liksom hennes välinredda garderob med skor och smycken. Möbler, fotografier, prydnadsföremål, utmärkelser och medaljer stod kvar på sina platser. Vi var de enda besökarna och fick en exklusiv guidening av en välvillig dam, som även var nyfiken på oss och vårt boende. 
Bussen tillbaka passerade Praca do Marques de Pompal, torget som är uppkallat efter den man som organiserade återuppbyggnaden av Lissabon efter den katastrofala jordbävningen 1755. Vidare längs Avenida da Liberdade, Frihetens Aveny, ner till Praca dos Restauradores. Restauradores var de mannar som 1640 befriade Portugal från det spanska herraväldet. Strax intill ligger en lustig arkitektonisk skapelse, Estacão do Rossio.



Estacão do Rossio, järnvägsstation.




Sista dagen startade vi ännu en gång från Rossio/Figueria, målet var Castelo de São Jorge. Vi tog den lilla, korta bussen med nummer 37 upp genom den labyrintlika stadsdelen vid namn Alfama.
 
Lissabons historia går långt tillbaka i tiden, legenden säger att staden grundades av Odyssevs! Det där får man nog ta med ett par ordentliga nävar salt. 
Västgoterna avlöste romarna. Detta skedde på Castelo de São Jorgekullen. De torn och murar som kröner kullen är verk, till vissa delar, av båda folken. Stadens första storhetstid kom med morerna som prydde staden med minareter under 400 år.
Från och med 1255 då Lissabon blivit huvudstad efter Coimbra låg det kungliga slottet här fram till 1500-talets början.
Lite intryck av fästning får man av de ålderstigna kanonerna och statyn av Alfonso Henriques i brynja, hjälm och sköld som står vid entrén. En ramp har förvandlats till promenadstråk och följer man den kommer man in i en liten park med vita påfåglar, café och souvenirbutik. Bakom parken hittade vi murar, gångar och trappor som ingått i den forna befästningen.
 Åter vid rampen ser vi ett hav av ljusröda tegeltak och vi är nu så väl orienterade i stan att vi ser "vår"gata och de namnkunnigaste avenyerna.  
Tejo låg i soldis och vi såg hängbron över floden och på andra sidan Tejo, statyn Cristo Rei, som uppfördes som tack för att inte Portugal drogs in i andra världskriget. 



Kanon med utsikt över Tejo, hängbron och statyn Cristo Rei (7 mm vänster kanonmynning).


 


Vy över Lissabon med Eiffels hiss i mitten.



De "vita" påfåglarna skrämda av en japansk turist.


   

Visst påminner detta om Visby!




Gatubild från Alfama





I bakgrunden  ett museum som visar Lissabons flygplats historia.  
 

 

Kommentarer
Postat av: Anci

Hej !



Jag är mållös av beundran ! Vilket välskrivet, intressant och fylligt reportage från Lissabon. Nu vet jag allt om staden om jag åker dit :)



Kram

2009-03-31 @ 12:29:48
URL: http://lighthouse-ankan.blogspot.com
Postat av: Margareta

Oj, så mycket som har hänt sedan jag var inne senast. Det måste vara heltidsjobb att förse bloggen med bilder och text! Jag instämmer med Anci - välskrivet, intressant och informativt.

Jag har tipsat Kerstin D om bloggen och förstår att hon har skrivit en kommentar. (Tydligen finns det en Kerstin på Öland också.)



Margareta

2009-04-02 @ 09:29:19
Postat av: Nonno

Fantastiskt fina bilder och intressant reportage!

2009-04-04 @ 21:42:00

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0