ampanp

Idag håller jag ögonen öppna för vad jorden ger under min promenad. Bananklasen fann jag genast hos grannen tvärs över gatan.
Madeiras speciella banan är liten och mycket söt, kallas dvärgbanan eller kanariebanan. Den har odlats på Madeira sedan början av 1500-talet.





En liten trädgårdsodling strax intill visar upp grönkål, bönor, potatis, en bananplanta och några sockerrör.

Jorden på Madeira är mycket bördig, vilket de tidiga kolonisterna snart insåg. De började anlägga terrasser, där sockerrör odlades, vilket blev Madeiras främsta exportprodukt. Dessa odlingar krävde extra vattentillförsel, särskilt sommartid. Uppe i bergen finns tusentals källor och med hjälp av slavar från Afrika byggdes levador för att transportera vattnet.

Det var Henrik Sjöfararen som införde sockerrörsplantan till Madeira. Plantorna trivdet bra i det subtropiska klimatet och de första odlingarna startades vid den nuvarande saluhallen. Odlingarna spred sig snabbt längs sydkusten, allt eftersom slavarna byggde terrasser och levador. Både slavarna och portugisiska lantarbetare slet med det tunga arbetet på fälten och i sockerbruken.

Den ensidiga odlingen fick förödande konsekvenser. Sockerodlingarna upptog nästan all odlad jord och Madeira fick importera säd. 1480 utbröt till och med hungersnöd i brist på säd. Jorden var utsugen, skördarna sjönk och till slut fick man söka andra växter att ersätta sockerröret med. Madeira hade under ett drygt århundrade försett Europa med socker, men nu tog Brasilien över.





Så här önskar jag att terrasserna skulle vara underhållna.
 





Men den här vyn möter man alltför ofta.

Här ser det nästan ut som om de gamla husen vilar sig i sluttningen med de övergivna terrassodlingarna numera knappt skönjbara.

Terrasserna överges numera runt om hela ön. Är det inte hotellbyggen så är det motortrafikleder som skall byggas, men främsta orsaken till nedläggningarna är olönsamheten. De stora matvarukedjorna importerar frukt och grönsaker från länder där de odlas storskaligt och de inhemska småbrukarna kan inte konkurrera. 
Hur skall det unika odlingslandskapet kunna bevaras, när man importerar bananer från Spanien?
   




Endast en familj bor kvar i dalen bland sina höns, grisar, får, getter och bin. De har dessutom odlingar av sallad och potatis. Fårens stillsamma bräkanden hörs upp till vårt hus och får oss att känna av lite lantliv inpå knutarna till staden Funchal. 





Mitt emot kyrkan står ett träd, som i min blombok heter Japansk Mispel, i Portugal det fått namnet Nespereira och har goda, gula frukter, som man äter med skal och allt.





Ett avocadoträd i full blom omgivet av krasse, som frodas överallt där man inte håller efter den.





Fikonkaktusen växer på torra, soliga ställen och kan bli upp till fem meter hög. Den ger ätliga röda frukter på sensommaren, som lämpar sig till marmeladkok. 

En av Madeiras mest berömda, endemiska växter är Madeiras stolthet, massaroco.

Här ett exempel på den variant som kallas Madeirablåeld, den är blekare i färgan än den som växer i bergstrakterna.





Blåeldens buske består av smala stammar, som avslutas med en blomma lik en stor grankotte.
 





Papaya med omogna frukter i toppen, mogna är de gula, söta och smöraktiga i konsistensen. Papayaglass är det en favorit?





På högsta punkten av min vandring blickar jag ner över den stora grönsaksodlingen, som får ägnas ett eget kapitel. Ser fram mot att vandra omkring bland mångfalden av grönsaker i snörräta rader och fotografera! 





Hemma igen hos det egna avocadoträdet, som har fällt de flesta löven, men blommar snart fast fem avocados fortfarande dinglar från grenarna. 






En liten pitangafrukt tittar fram ur busken nedanför avocadoträdet. Det vill till att den är gömd, för koltrastarna brukar alltid hitta bären innan de är mogna.