ampanp

Solen sken så vackert på den snötäckta bergstoppen, att vi beslöt att fara dit upp och få lite vinterkänsla. Samma tanke hade otaliga funchalbor också fått. Ju högre vi kom, desto fler bilar hakade på karavanen. Snart började det regna och vi mötte åtskilliga bilar med snögubbar på motorhuvarna. Vi vände, eftersom vi befarade att hela topparkeringen skulle vara full av glada snöbollsrullare.   









Istället besökte vi fredsmonumentet vid Terreiro da Luta. Lite av en besvikelse blev det för mig, eftersom man låtit omgärda hela monumentet av ett järnstaket, sedan jag var här senast.
Monumentet är svårt att avbilda i sin helhet, då det är 5,5 meter högt och står på en kulle med mur omkring. Man kan inte backa hur långt som helst, för att zooma in objektet, utan att trilla ner. 






Monumentet har en märklig tillkomsthistoria. När första världskriget rasade som värst, blev också Madeira indraget. Tyska ubåtar bombade 1917 ett franskt skepp. Stor manspillan och de upprörda madeiraborna lovade i Jungfru Mariakyrkan i Monte, att om kriget snart tog slut, skulle de bygga ett monument. Platsen för bygget blev den glänta i skogen där den lilla Mariaskulpturen hittades enligt legenden i mitten på 1700-talet.  






Den första stenen lades 1923 och monumentet invigdes 14 augusti 1927.





Monumentet är omgärdat av ett radband tillverkat av kättingar från de i funchalbukten förlista skeppen, stenarna är hämtade från floden Santo Antonio. Allt detta material transporterades i en procession bestående av pilgrimer och de män som byggde vägen till Monte inalles 300 man.


 


Invid monumentet står detta lilla kapell tillägnat freden.